Skrivandets syfte.

| Av: Gunnel Saric |

Gunnel Saric
Gunnel Saric

Innan jag påbörjar ett skrivprojekt frågar jag mig vad syftet med texten är. Ska den inspirera, ge ny kunskap eller roa? Ska den utmana, ifrågasätta rådande normer eller skrämma? Ska den visa mitt kunnande, som i en skoluppsats, eller vill den sprida lite skönhet, som i en dikt? Eller är skrivandet en terapi?

Ända sedan tonåren har jag använt skrivandet som ett sätt att reda ut snåriga tankar, att sätta ord på svåra känslor och på så sätt ta fram dem i ljuset. Att i mellanrummet mellan orden som växer fram på papperet försöka finna mig själv.

Skrivandet är min form av terapi; saker jag inte kan berätta för någon annan anförtror jag min anteckningsbok. Jag kan skriva i raseri, i frustration, i sorg – allt vräker jag ut på pappret utan att tänka på grammatik eller stavning. Efter några dagar brukar jag läsa igenom texten eftersom jag då har fått lite distans till utmaningen. Det som var svårt och tungt när jag skrev har nu ofta blivit litet och lätt. Om inte så skriver jag igen, eller dansar ut mina känslor.

Den här formen av skrivande är bara för mig själv och det var enda sättet jag skrev på fram tills jag började studera i vuxen ålder (även om det länge funnits en dröm om att en dag skriva en bok). Efter att ha fått så många positiva kommentarer på mina uppsatser från mina lärare insåg jag att mitt sätt att uttrycka mig i skrift kanske kunde tilltala andra.

Bloggandet blev då mitt sätt att träna på att uttrycka mig inför andra – men även inför mig själv. Där insåg jag att jag behöver vara tydlig så att läsaren kan följa mina tankegångar. Utmaningen, för mig, låg också i att våga lämna ut mig. Att träna på att alltid vara ärlig och sann även i de allra svåraste, mest skamliga, känslorna; att dela med mig av både glädje och sorg. Att kanske inspirera.

Beslutet att skriva en bok kom klockan tre en natt. Några år tidigare hade jag fått diagnosen fibromyalgi och lite senare ulcerös colit. Den medicin jag tvingades äta gav så svåra biverkningar att jag bestämde mig för att hitta alternativa metoder för läkning. Jag läste allt jag kom över, ändrade kost och hela min livsstil. Jag lyckades på några år läka min ulcerös colit, till min läkares stora förvåning, men fibromyalgismärtan ville inte ge sig, även om den minskade. Frustrerat frågade jag en kväll smärtan vad den ville, vad skulle jag göra för att bli av med den – och det var den natten jag vaknade med orden i mitt huvud; ”skriv boken om min vän smärtan”.

Så jag samlade ihop alla mina anteckningar och påbörjade projektet att dela med mig av mina erfarenheter av smärta och dess lindring. Först hade jag tänkt att det skulle bli en självhjälpsbok, en handbok i smärtlindringsprocessen. Men under tiden jag skrev fick jag så mycket drömmar och så många tankar som inte passade in i denna form. Till slut valde jag att dela upp boken ”Min vän Smärtan” i två delar; en delvis självbiografisk berättelse och ett smärtlindringsprogram.

Att skriva denna bok har lärt mig så mycket, dels om smärtans väsen, men framför allt om mig själv. Jag har skrattat, gråtit, förbannat och förundrats. I skrivandets flöde har jag förflyttats till en annan dimension där tid och rum inte existerar. Ibland, när jag läst texten efter att ha varit i detta flöde, känns det som om någon annan skrivit det. Någon klokare. Tyvärr är det dock inte alltid som flödet infinner sig.

Jag har även tvivlat; ”vem är intresserad av att läsa detta?”. Detta eftersom boken är så självutlämnande; det är också en liten aning skrämmande att möta allmänhetens reaktioner. En viss rädsla för framgång har jag också funnit. Lämpligt nog kom Nina Jansdotters bok ”Framgångsfobi” till mig då. Kan det vara ett bevis på att livet ger oss det vi behöver när vi är öppna och mottagande?

Men även om jag tvivlat har min drivkraft varit starkare, nästan som om boken krävt att bli skriven. För min egen skull och för de läsare som kanske behöver just denna bok.

Så, vad är syftet med mitt skrivande numera? Främst vill jag inspirera, visa på möjligheter till utveckling och bättre hälsa som uppstår när vi själva tar ansvar över våra liv. Jag vill också utmana och ifrågasätta gamla stelbenta samhällsregler som hämmar vår personliga utveckling. Om jag också roar läsaren blir det extra bonus.

2 thoughts on “Skrivandets syfte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s