Mitt livs mening är att skriva

Jan-Erik Ullström 1
Jan-Erik Ullström 1

Av: Cosmic Johanna

Jag lärde känna den inspirerande Jan-Erik genom nätet, och upptäckte att han är en man som sprudlar av energi och idéer som han kanaliserar ut genom sitt skrivande. Han debuterade med ”Vägen till Umbria” 2011 och har även gett ut ”Med slutna ögon” 2012 och mer lär det bli. Vad jag förstått så är det nämligen bara en tidsfråga innan det finns en ny bok att dyka in i. Jan-Erik har även skrivit dikter och vissa av dem har han tonsatt till musik. Jag fick chansen att ta lite av hans tid och ställa honom fem frågor, som jag tyckte kändes relevanta för att hitta till skrivarsjälens drivkraft!

När upptäckte du att skrivandet började kalla på din uppmärksamhet?

– Jag har funderat mycket på det där. 1998 skrev jag min första sångtext. Några år senare satte jag ner toner till det hela – då var texterna uppe i runt 150 till antalet. Men jag reflekterade aldrig över att jag satt och skrev dikter, det var mer som en ventil. Idag är jag väldigt glad över att jag faktiskt satte ord på mina känslor. Bokmässigt var det nyårsdagen 2009 som den där meningen äntligen tog sig ned till fingertopparna. ”Gwendolyn hade alltid längtat.” 1,3 miljoner tecken senare hade jag skrivit en bok. Det tog ett år, men vilken resa. Dörröppnare, dammluckekrossare, insiktskavalkad. Ett par månader bar jag på den innan dess; under slutet av 2008. Sedan fann jag mitt livs mening – att skriva.

Var befann du dig i livet när du bestämde dig för att skriva din första bok? Berätta gärna vad som pågick omkring dig när insikten landade.

– 2 barn, 1 fru och husrenovering. Lite mer än 30 år gammal i livet. Det var så länge det tog innan kreatören i mig satte ner foten och vred samman det undermedvetna med det jag vet. Det vrålade inuti: ”Sätt dig ner och skriv nu för i helvete, innan du stupar inuti!” Jag hade med låttexter och sporadiskt kartmålade (blev Umbria) hittills låtit allt ventilera, men nu var det nog. Det var dags! Jag hade tiden innan lärt känna nya sidor hos mig själv – funnit självinsikt. Jag hade upptäckt mig själv och bränslet tog fyr! Det var en härlig känsla.

Hur gör du om du upptäcker att det du skriver kan uppröra andra och kanske få dem att bli rädda för dig? Censurerar du dig själv någonsin?

Jan Erik svarade modigt:
– Vid ett tillfälle under skapandet av ”Med slutna ögon” kom min fru upp från sovrummet och bara stirrade på mig och sa: ”Vem är du? Fy vad äcklig du är. Vem är jag egentligen gift med?” Men jag rättar mig inte efter det. Om någon tar illa vid sig eller räds det jag skapar, säger det troligtvis tiofalt mer om dem än det gör om min skapelse eller om mig som person. Det är deras upplevelse och den springer ur deras inre. Ett inre som är deras väsen, deras sinne och sfär. Vad som sker där och hur den levande brygden reagerar när jag blandar i mina ord, meningar och stycken är utanför min makt. Bara jag väcker en känsla så är jag nöjd, men jag skulle aldrig medvetet såra någon. Det är bara elakt. Jag är en snäll människa.

Vem kan se ditt inre barn och din kreativitet och stödjer dig att uttrycka dig fritt?

Jan-Eriks insiktsfulla svar:
– Min familj stöttar mig givetvis i allt det jag gör. Men i slutändan är det alltid jag som avgör och tillåter. Jag som öppnar dörrar och bommar igen hålrum. Ingen annan kommer någonsin att kunna styra hur, vad eller varför jag skapar. Endast den som bor inuti mig. Och den, det är jag.

Nu till den femte och sista frågan: Varför fascineras läsare av mörka karaktärer och deckare enligt dig?

– Jag tror att det mörka alltid har fascinerat människan. Vissa av oss dras mot det som vi räds. Andra gömmer sig i det trygga. Vissa dör av nyfikenhet, medan andra lever genom ålderns höst ovetande. Filmskurkar är alltid häftigare och mer karismatiska än hjältarna. Bad boys mer attraktiva än oss töntar. Rent mörker är oftast mer effektivt än synliga monster och dödsfällor. Just deckargenren har nog både en enkelhet som lockar, plus det eggande i att lösa en gåta, samtidigt som vi lätt kan identifiera oss med realismen. När jag gick från sci-fi till kriminalthriller, trodde jag att det skulle bli tråkigare. Jag hade fel.

Hoppas detta kan inspirera fler att följa sin skrivarpassion!
”Det finns inget mer givande än att hitta det egna uttrycket och att våga följa den inre rösten kring sitt kall.”/ Cosmic Johanna poet & författare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s