Tre författare – en bok

Många drömmer om att skriva en bok. Men det kräver ett stort fokus för att verkligen göra det. Författare är oftast ett ensamt jobb, där du sitter ensam med dina tankar och funderingar. Ett alternativ till att skriva själv är att skriva tillsammans med andra. Ylva Ekdahl beskriver skrivprocessen tillsammans med Anja Lindberg och Domenico La Corte, när de skrev boken ”Livbåt för ledare – en guide till coaching i företag”.

Ylva Ekdahl
Ylva Ekdahl

Varför skriver du? Vad är det som driver dig? Hur gör du – hur jobbar du rent konkret för att få ner texten på papper? Jag har hållit i en penna i princip sedan jag lärde mig skriva. Att skriva är något jag gör samtidigt med allt annat jag gör. Det handlar om ren lust. Lusten i att hålla pennan i handen, lusten i att låta fingrarna smattra över tangentbordet. (Och de gör de, eftersom jag tillhör den generationen som lärde mig skriva med alla fingrarna, utan att titta.) Jag har försökt skriva med en annan drivkraft: prestation. Satte mig ner, spaltade upp kapitel, underkapitel, strukturerade vad borde finnas med och hur jag skulle lägga upp det. Det fungerade inte alls.  Jag gjorde strukturen, men sedan fanns ingen lust i skrivandet längre och projektet rann ut i sanden. Att vara medveten om vad som driver dig och hur du behöver lägga upp ditt skrivande, tror jag är grunden för ett lyckat projekt. Speciellt om du ska skriva tillsammans med någon annan. Skriver du med lust, prestation, makt, inspiration, vilja att synas, vilja att förändra eller något annat som drivkraft? Vad driver din kollega? Hur kan ni jämka ihop era sätt att jobba? När vi bestämde oss för att skriva bok tillsammans började vi inte med att strukturera boken. Istället började vi med en diskussion om vad vi ville göra och varför. Vi vred på frågor som: Vad vill vi att det ska bli? Vilken nivå vill vi lägga oss på? Vem skriver vi för? Vad är budskapet? Vad vill vi säga? Varför gör vi detta? För mig var det här en oändligt mycket bättre uppstart än om vi hade satt oss ner och gjort kapitelstruktur. Det vi sedan gjorde var intervjuer. Eftersom Anja och Domenico jobbat länge med det som är temat för boken, coachning inne i företag, intervjuade jag dem om det. Jag intervjuade också nyckelpersoner i de organisationer de samarbetat med. Resultatet blev ett antal texter som vi kunde se olika teman i och som vi kunde gå vidare med. Kapitelindelningen fick komma i ett senare skede och har också gjorts om ett antal gånger på vägen.

Olika sätt att skriva

Eftersom vi var tre personer insåg vi att själva skrivandet skulle göras på olika sätt. Jag utsågs till projektledare, det vill säga den som hade ansvaret för att sammanställa, se helheten, ha koll. Det är lättare att jobba om det ligger på en person. Eftersom vi arbetat tillsammans med ett stort förlag låg även arbetet att skriva synopsis på mig. Domenico och jag har skrivit tillsammans en hel del tidigare och visste hur vi ville jobba: vi sitter tillsammans, han pratar, jag skriver, jag frågar, han omformulerar, jag tillägger, jag ifrågasätter, vi omformulerar. Det låter som en långsam process, men det går blixtsnabbt: vi är båda fokuserade och snabba. Vi upptäckte dock att vi inte kan skriva så länge på det sättet, efter några timmar går luften ur. Men då har vi producerat mycket text. På vägen till slutlig bok hakade vi i varandra mer och mer. När vi skrev de sista kapitlen kunde Domenico börja en mening och jag avsluta den. Anja jobbar på ett helt annat sätt. Hon går och tänker, processar. Sedan sätter hon sig på sin kammare och skriver. Efter att hon varit osynlig några dagar kom en tjock bunt med text för mig och Domenico att läsa genom och kommentera. I slutet satt hon och jag tillsammans och redigerade det sista. Jag skrev också en del texter från grunden själv och upptäckte att för mig var det viktigt att få kontinuerlig feed-back. Jag kunde skriva ett halvt kapitel och ville sedan höra om jag var på rätt spår eller ej innan jag fortsatte. Det var en viktig insikt för mig själv och jag ser att det hänger i hög grad ihop med vilken slags text det handlar om. Skriver jag om något jag brinner för och vet allt om, behöver jag inte det, men när texten handlar om något som jag visserligen känner till men inte är expert inom, behöver jag feedbacken för att känna mig säker på nästa steg. I vårt fall fanns ytterligare en person inblandad: den professionella textredaktören Charlotte som läste manuset när det var i slutfas. Och här var jag tvungen att byta synsätt: jag tyckte det var jobbigt att någon skulle granska och redigera vår text – men det var en riktigt bra vitamininjektion. Hon rättade, redigerade, ifrågasatte, vände och vred på saker. Något som gjorde att vi var tvungna klargöra en del saker för oss själva och vässa till texten ytterligare. Hon såg också att texten inte riktigt hade samma ton – naturligtvis märks det att olika personer skrivit olika delar. Det hade till följd att Dominco och jag gick igenom hela manuset, varenda kapitel, ytterligare en gång och skrev om för att skapa ett gemensamt tonläge. I samband med det insåg vi att flera kapitel skulle byta plats – så det blev en helrenovering.

Fallgropar

På vägen till ett färdigt manus finns naturligtvis en hel del fallgropar. En är att vi har olika åsikter. Vi som var tre hade i det här läget kunna använda majoritetsbeslut, men det var viktigt att vi alla kunde stå boken, så vi valde att försöka hitta en gemensam plattform istället. Hellre ta bort en text än att driva frågan om att det skulle med. Tid är en annan stötesten. Periodvis hade vi väldigt olika tid att lägga på skrivprojektet, men vi löste det med öppen kommunikation och konstanta kalendergenomgångar. Versionshantering är en annan sak som kan ställa till det. Vi använde oss av Dropbox där vi laddade upp de senaste versionerna av respektive text. I slutet var det bara jag som fick lägga upp nya dokument, för att vara säker på att det var den sista versionen av just det kapitlet. Jag höll också reda på antal skrivna sidor och tecken, så vi hade koll på hur boken framskred. Den sista, och den mest kritiska, fallgropen är att komma hela vägen fram. Att göra klart, när vi är så utledsna på vår text så vi nästan är beredda att kasta alltihop. Här var det oerhört bra att vara tre personer, när luften gick ur någon av oss, fanns två andra beredda att stötta och uppmuntra.

Tips för lyckade bokprojekt

  • Ta reda på vad som driver din medförfattare.
  • Är ni flera som skriver är det viktigt att göra ett avstamp där ni diskuterar målsättning, budskap, läsare, arbetssätt, hur mycket tid kan var och en avsätta osv. Det som är självklart för dig är inte självklart för andra.
  • Testa olika sätt att jobba tillsammans för att hitta ett kreativt arbetssätt. Skriva tillsammans, skriva själv och få feedback eller skriva själv och skriva om tillsammans?
  • Planera in tid för gemensamt arbete. Det tar tid att gå igenom texter, tycka och besluta vad som ska göras. Å andra sidan finns en synergi-effekt i att jobba tillsammans: kvalitén blir bättre, vissa saker kan gå fortare och ni kan fördela arbetet mellan er.
  • Det kommer att dyka upp frågor som ni inte har samma åsikt om. Besluta hur ni ska hantera det. Majoritetsbeslut (svårt om ni är två), konsensus eller har någon sista ordet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s