Ta lärdom av skrivandet

Beate Möller 1
Beate Möller 1

Av: Beate Möller

När jag var yngre, vi talar om gymnasiet för att vara tydlig, var mitt betyg i svenska högt. – Du skriver bra, sa min lärarinna. Enda felet är att du skriver så smått så jag har svårt att läsa vad du skrivit. Det var med andra ord före vi fick datorer i skolan. Jag gillade att skriva men talangen stannade där. Det kom att gå många år innan jag började göra något åt den saken.

– Du skriver bra, sa Nina Jansdotter. Precis som min lärarinna sa för länge sedan. Första gången Nina nämnde det, var när hon fick mitt ”smakprov” på det som skulle bli boken ”Arbetslös men inte värdelös”. Det blev startskottet! Nu var det dags att odla min talang och se hur bra jag var på att skriva… Utöver boken har jag kommit igång med att skriva krönikor, artiklar, blogginlägg med mera. Om det är roligt? Ja, jag tycker det är kul och givande att skriva. Det är spännande att se hur texten växer fram.

Vanligtvis vet jag inte från början hur resultatet kommer att bli. Först finns ett virrvarr av tankar kring ett ämne. Det är som ett garnnystan som ska nystas upp. I det ligger också utmaningen. Att steg för steg ta tag i varje garnända, göra dem tydliga och sätta ord på dem. Finna rätt ord som beskriver det som ska förmedlas är också en utmaning. Det är spännande att vrida och vända på orden. Smaka på dem och testa om orden säger det som ska berättas. Prova en mening och se om det flyter på. Se till att läsaren förstår innehållet. Ja, det är mycket att tänka på när en text blir till.

Att skriva stimulerar mig och jag lär mig hela tiden något nytt vad gäller skrivandet. Det är även stärkande att jobba med texter. – Hur tänker du nu? – Jo, för att nämna ett exempel så stärkte denna krönika mig. Eftersom det kändes tomt i mitt huvud när jag började skriva, så är jag glad över att det ändå kom fram text. Texten kommer inte att få nobelpriset i litteratur. Men vad gör det, nöjet var att skriva och upptäcka att det gick trots att det kändes tomt från början. Av det lärde jag mig att jag klarade av uppgiften i alla fall – och det stärker självförtroendet. Undrar föresten vad min lärarinna tycker om den här texten…!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s